Mitt liv som modern småbarnsfarsa
Har ni läst Eleine Eksvärds bok “Medan han lever”? Om inte så gör det! Jag tycker att den här frågan som Eleine nu driver är otroligt viktig och jag blev både äcklad och förskräckt när jag läste hennes bok. Eleine blev sexuellt utnyttjad och trakasserad av sin pappa från att hon var 2 år gammal till att det fortfarande kan hända idag att han skickar en porrfilm till henne. Samtidigt som Eleine berättar om sin egen historia så skriver hon på ett ganska informativt sätt om vårt samhälle idag och hur det ser ut med just sexuellt utnyttjande av barn.
Nu har Eleine startat ett projekt som heter “tre ska bli noll“, vilket innebär att de tre barn i varje klass som enligt statistiken blir sexuellt utnyttjade av en vuxen ska bli noll. Arbetet går ut på att man jobbar med integritet i hela landets förskolor för att barn ska lära sig från en tidig ålder att säga nej och förstå att någonting är fel när de blir utnyttjade. Eleine förstod nämligen inte själv att det hennes pappa gjorde mot henne var fel förrän hon var ganska så gammal och detta pågått under en längre tid.
Jag har donerat pengar till Tre ska bli noll och även pratat med förskolan som mina barn går i om att delta i projektet. Jag tycker att alla borde göra detta NU! För sexuella övergrepp sker inte bara i hemmet utan tyvärr också i skolan.
När vi ändå pratar om det här ämnet så tänkte jag även på sexdockorna som tullen har beslagtagit i Norge. Dessa sexdockor är inte bara otroligt verklighetstrogna utan är utformade som barn. Förstår nu hur äckligt det här är? Jag blir livrädd för vårt samhälle och jag har läst om detta i flera forum. En del menar på att dockorna gör att tröskeln för utnyttjande minskar för de som finner barn sexuellt attraktiva, medan andra menar att det är ett bra sätt för dessa att “behärska sina känslor” och få utlopp på en docka istället för ett riktigt barn. Min tanke är: Vem faan tillverkar sådana här dockor? Förstår ni att det finns människor som TJÄNAR pengar på dessa?
Nä, jag tycker det är otroligt viktigt att vi gör något åt detta och det är inte en dag försent!
Det är ännu bara februari, men solen börjar sakteliga resa sig mot zenit. Det värmer mer och mer, och det syns inte minst på de soltörstande svenskarna. Överallt börjar vinterjackorna läggas undan till förmån för tunnare diton, solglasögonen åker på och den generella mentaliteten börjar sprida sig.
Vår betyder också nya kläder, både till mig och till hustrun. Som vanligt ska hon ha Barbour. Bara det bästa är fint nog åt henne. Jag vet inte hur ofta hon går in och tittar efter när den nya kollektionen av vår- och sommarjackor ska komma in på blueco.se i Kungsbacka. Men jag klandrar henne inte, jag har också blivit lika såld som henne på de här ursnygga och stilrena jackorna.
Förmodligen ser vi ut som en dålig parodi på bananer i pyjamas när vi är ute och går tillsammans, båda två i halvt identiska jackor.
Vad är det förresten som gör att föräldralediga mammor fikar tillsammans, promenerar tillsammans och umgås hela dagarna medan föräldralediga män inte alls gör detta? Här råder istället ensamhetens vindar.
Söndagsförmiddagar är lugna hemma hos familjen Englund. Vi brukar ligga kvar en stund i sängen och titta på paddan innan vi går upp för att laga en lite lyxigare frukost. En stående favorit som söndagsfrukost hos oss är fattiga riddare, det är så smidigt att göra och de sista torra brödskivorna från veckan går åt.
Vispa 1,5dl mjölk med samma mängd vetemjöl, ett ägg och lite salt. I ett fat blandar du kanel och socker. Doppa sedan brödskivor (bäst med ljust bröd) i äggblandningen och vänd dem i socker och kanel. Stek i rejält med smör tills de får en gyllene yta. Ha lite koll bara eftersom sockret lätt kan brännas vid.
Vi brukar ha bär till, men det funkar med både keso, grädde, sylt och nutella också. Till barnen brukar jag skiva upp brödet i stavar så det blir lättare att äta för dem.
